Såhär ligger det till:
Under lördagsmorgonen såg vi en liten kaninunge i trädgården, den var hur söt som helst! Men med ett problem; den var döende.. och det märkte vi genom att ögonen på den stackars ungen var röda, den skakade och rörde inte sig när vi kom nära eller när jag försökte ge honom lite mat.. den bara låg där, med slutna ögon och darrande kropp.
Det var hemskt.
Tänk er hur konstigt det är att människan har en sådan medkänsla, bara synen av ett plågande djur får oss att känna medlidande. Tänk om det hade varit en människa som hade legat där.. hur stort medlidande hade vi fått?

Tillbaks till kaninhistorien;
Kaninen dog. Pappa begravde den i trädgården utan att berätta att den dött så att jag inte skulle bli upprörd, vilket jag ändå blev till slut.. men det första som slog mig var att detta var vårt fel.
Detta var inte den första kaninen som har dött under de senaste veckorna, utan en massa andra har blivit påkörda, vissa har dött på trottoarer osv. Alltså kan det vara någon sjukdom på väg. Men det kan också vara så att de har mist sitt hem och att detta är konsekvenserna..
Det är nämligen så att det fanns en liten "miniskog" intill vårt område, men att alla träd, buskar och växter där kapades och marken blev en parkering. Det har lett till att katter och kaniner(bland annat) har gått omkring och blivit påkörda pga att de inte vet vart de ska ta vägen..

Är vi människor verkligen så grymma och hänsynlösa mot de små varelserna?
Visst, parkeringplatsen var nödvändig, men dessa djuren då? Är det inte synd om dem, eller vad tycker ni?

Jag har märkt att jag har tagit upp en massa sådanna frågor, och jag hoppas att ni finner det intressant. Själv tycker jag bara att det är kul att dela med mig av mina åsikter istället än att skriva en massa saker hela tiden om vad jag har gjort - vilket inte alls är intressant..


Kramar
/LL



Bild tagen från google.