Jag hoppas att ni allihop hade en fantastisk högtids-dag fylld med glädje, nära och kära ;)

.

Snuvig som jag är gick jag till en lektion idag, men fick åka hem efteråt.. Halsbränna, illamående, huvudvärk, allting har jag..

.

Jag har märkt att bloggen har börjat bli väldigt tråkig och jag överväger att lägga ner den.. Men vi får se hur det blir med det.

.

Jag vill avsluta inlägget med denna meningen: (pga att vi har gått runt och skrikit den hela förmiddagen, haha!)

Ur "Antighone", Sofokles.

Vi läser om dramats historia under svenskan, och Antighone är en av de många berättelser som vi fick höra om..

Det var ett kungapar i staden Thebe; Laios och Iokaste, och de fick en son, Oidipus. Under den tiden spådde man framtiden på sina barn och det gjorde dem också. Hans framtid såg inte särskilt lovande ut. Han skulle döda sin far och änka sin mor. Kungaparet blev skräckslagna och kastade honom i skogen, till vargarna.

Ett annat kungapar i staden Korint kunde inte få barn och fick Oidipus av en herde/brevbärare (eller någon annan, minns inte vem). Barnet blev äldre och gick för att spå sin egen framtid och fick höra samma sak. Du kommer döda din far och änka din mor.

Han blev rädd - han älskade sina "föräldrar" och flydde från staden, till Thebe.

På vägen dit mötte han en man som han bråkade med och som han slutligen dödade..

När han kom fram till Thebe möttes han av en sorgsen stad - deras kung hade blivit mördad!

Han hjälpte staden med en massa saker och fick tillslut äran att gifta sig med drottningen. Tillsammans fick de massor med barn.

Till slut insåg drottningen vem Oidipus egentligen var och hon hängde sig själv. Oidipus satte sig vid henne, tog ut sina ögon och höll dem framför sig och sa:

Antighone var en av hans döttrar. För att göra hennes historia kort så bråkar hennes bröder över makten. Den ena dör och får inte begravas (enligt en kung) - under den tiden var det viktigt att begravas. Kungen hotade med att den som trotsar honom kommer bli inmurad levande.

Antighone visste att hennes bror hade gjort fel, men tyckte att det var fel att inte begrava honom. Kungen frågar henne varför hon gjorde det och då säger hon den kända meningen: "Här står jag och kan inget annat".

Det var lite kort om mitt liv just nu, haha!

Jag har till och med fått in detta snabbare nu när jag skrev det här på bloggen! :O Ska jag skriva sådant oftare, eller?